Ettfemnio

26/07/2017
En dag i taget.

Det känns som att shit is about to go down men jag upprepar det om och om igen i huvudet. Lite mer jobb idag, Sisjön, Backaplan, Angered. 7:30-16:00. Jag har åkt kommunalt mer än jag antagligen gjort under de senaste två veckorna. När jag jobbar så hinner jag inte ha ångest, hinner inte tänka efter. Ägg, redbull, sallad, mammas spagetti och köttfärssås när jag kom hem. Jag ville komma upp i över tusen kalorier för att inte ligga på för lite och heller inte riskera hets i morgon eller egentligen någonsin igen. Istället fick jag ångest över spagettin vilket är så jäkla patetiskt för under vilken hetssession som helst kan jag vräka i mej tusentals kalorier utan att ens vilja kompensera. Jag får tänka att det är okej, en mils promenad är okej. Sväljer ner 60 mg fluoxetin och skriver in i kalendern att ringa vårdcentralen i morgon. Jag har inte råd med medicin förrens i slutet på september men jag har gammalt liggandes hemma, iallafall så att jag kan portionera ut så att jag håller mej flytande om hjärnan svämmar över.

Bry er inte om det ritade på den vänstra bilden, nån gång under nån ångestshit så markerade jag ut hur jag hade velat ha min kropp. Uppenbarligen är jag inte realistisk någonstans. Forgot about bones and all that jazz. || Jag märker att någonting händer med kroppen men det känns som att jag inbillar mej. Kanske lite bättre hållning, kanske för att vinkeln är annorlunda. Det är sju månader mellan att bilderna är tagna men vågen visar samma, det skiljer ungefär två kilon mellan båda bilderna. Jag vet att muskler tar mindre plats än fett men jag hade så gärna velat se skillnad på vågen med. Men det kommer väl snart med. En dag i taget.

Jag tänker att jag ska lägga upp ett inlägg i slutet på varje månad med kroppsuppdateringar, med det här inlägget som start. Jag skäms redan för att jag har lagt ut dessa två  bilderna men jag antar att jag kan ha dom som före-bilder, alla vet ju att shit one can get better from here. Här är jag och min kropp liksom och jag vill helst slippa skämmas för att jag existerar. Hur som, såhär ser en hundratiokiloskropp ut. Eller ja, två versioner av en. En före jag upptäckte att jag gillar gym och en annan ett gymhalvår senare.

 

5 Comments

  • Reply Matilda 26/07/2017 at 23:59

    Tips ifall du blir trött på vågen är ju annars att mäta. Har själv inte sett skillnad på vågen sen jag vägde mig första gången efter jag börjat träna och blev ledsen, men mäta eller ta för och efter bilder som du gör är mer effektivt!

    • Reply Daniella Chanelle 27/07/2017 at 00:02

      Jag har inte ens någon våg just nu, nån gång om året går jag och gör en sådan där fettmätning och sånt på gymmet. Kroppssammansättning typ tror jag det heter. Dyrt men värt! <3

  • Reply Skinnyone 27/07/2017 at 08:49

    Wow vilken skillnad!! Fortsätt kämpa!

  • Reply Sofia 27/07/2017 at 12:50

    Helt sjukt att det inte är nån skillnad på vikten, det är en stor förändring mellan bilderna! Och du ska absolut inte skämmas <3

  • Reply Sandra Leone 27/07/2017 at 16:01

    Heja vad bra du är! Glöm aldrig det.

  • Leave a Reply