Fem timmar på akuten

13/09/2017

Ni är så många som har frågat om vad som händer och undrar hur allting går, egentligen så orkar jag inte skriva något alls eller prata med någon men jag kommer att behöva prata om det här sedan så då är det lika bra att ni vet.

Någonting i kroppen gick hemskt fel i natt och vid 2pm hade jag fått feber och så ont att jag fick släppa allting jag hade i händerna och åka iväg till gynakuten. Jag har inget att säga om Sahlgrenskas akutmottagning mer än att den är under all kritik, det fanns bara en doktor tillgänglig och kom man inte in med ambulans så räknades man inte som akut. Jag hann spendera fyra timmar på en bris i korridoren mellan sjuksköterskors frågor innan någon brydde sej om att titta i min journal och först då fick jag träffa en läkare trots att jag kräkts flera gånger av smärta rakt ut på golvet.

Jag kan ingenting om medicinska termer så jag ber om ursäkt för att någonting kanske är fel, jag har spenderat största delen av dagen med att gråta och ha ont och tänkte inte på att jag kanske behövde anteckna något under ultraljudsundersökningen. Jag har två cystor på äggstockarna, en på vardera sida.  Den enda var femton centimeter och den andra var sex centimeter. Ena cystan hade spruckit och det var blod och vätska i hela livmodern. I livmodern fanns också en graviditet som avslutats i graviditetsmånad två men där fostret inte kommit ut som ett missfall/med den förväntade blödningen. Misstanke om livmodersinfektion kom vid ultraljudet och ett infektionsvärde togs, 35. Det var högt men inte så högt att jag behövde läggas in akut. Efteråt blev jag iproppad en mängd tabletter och ska åka tillbaka akut om jag känner av den skarpa smärtan igen eller om febern höjs igen. Jag ska tillbaka på söndag och lämna blodprov (om hcg-halten sjunker behövs inget vakuum-sug av foster för då förbereder sej kroppen på att stöta ut det döda fostret själv och då följer cystorna med) men om det ligger kvar på samma nivå som i lördags så ska jag opereras på måndag morgon.

Jag är glad att det inte är någonting allvarligt som hotar mitt liv, att det “bara” är en oplanerad komplicerad graviditet, men jag är ändå ledsen. Det känns tungt och tomt och det bättre psykiska måendet jag har byggt upp det senaste året bara försvann på en sekund. Som att jag är allvarligt sjuk igen. Jag vet inte om det bara är tillfälligt men jag orkar inte prata med någon just nu. Jag tänker att den här texten får räcka ett tag framöver.

6 Comments

  • Reply Elin 14/09/2017 at 00:24

    Men fyfan!! :(:(:( Hur kan du ha sån otur! :/ Min förra kommentar känns så dum med tanke på hur det går för dig. Dani Dani fina sötfis! <3 Jag hoppas att kroppen lagar sig själv och du slipper en operation!! <3

    • Reply Daniella Chanelle 14/09/2017 at 00:44

      Men hallå varken du eller jag eller någon kunde veta att det skulle gå på det här sättet ju <3<3 och kroppen kan vara fantastisk på att laga sej själv. Om cirka två veckor beräknas allt vara tillbaka precis så som det ska vara. Ta hand om dej Elin. <3

  • Reply Amanda 15/09/2017 at 10:35

    Kram och massa kärlek till dig! Hoppas helgen är snäll mot dig 🙂

    • Reply Daniella Chanelle 15/09/2017 at 11:07

      Tack! Jag jobbar i helgen men det kan vara skönt också. <3

  • Reply Sandra Leone 16/09/2017 at 14:01

    Massor av kramar till dig! Hoppas att du har många fina och snälla människor omkring dig som kan stötta dig <3

  • Reply Johanna E 18/09/2017 at 12:31

    Finaste du, styrkemuminmammakramar om du vill ha.

  • Leave a Reply