All Posts By

Daniella Chanelle

food

76.

FRUKOST: Ostfralla med ost, tomat och gurka. Ett glas apelsinjuice.

LUNCH: Nocco och melon.

MIDDAG: Krämig chilipasta med picadeli-topping.

Ps. Minns ni jobbintervjun jag berättade om här och här? Dom ringde igår från Coop och berättade att jag fick jobbet, jag börjar direkt på måndag. Är så glad och det känns typ overkligt. Ds.

fitness

You can have Manhattan, because I can’t have you

Jag har kommit hem från Sundsvall nu och en liten getaway var precis vad jag behövde, vara omgiven av positiva energier och umgås med människor jag inte har träffat på över ett år. Jag kom hem vid ett i natt och jag gick upp nu vid 4.30 för att förbereda mej för jobb, just nu sitter jag på bussen in till stan för att jobba 6:30-15. Jag är trött på ett fysiskt sätt och inte trött psykiskt för första gången på veckor och det är en rätt fantastisk känsla. <3

Jag vägde in mej på 112.0 kilo i morse och jag väljer att lägga noll negativ energi på den siffran, det är bara startvikten för den här hösten. Jag har satt ett realistiskt mål den här vintern, att nå 99.9 kilo till min födelsedag i februari och min PT Aimee har gett mej ett nytt träningsschema och Jenn är på att peppas till en hälsosam reasonable viktnedgång. Det är skönt att ha både professionell stöttning och också en vän som bara är ett sms bort om saker håller på att gå åt skogen. Jag skrev ett långt offentligt inlägg på min Facebook i går kväll om min ätstörning och om min viktresa, mest för att jag vet hur triggande kommentarer kan vara även om de är sagda i all välmening och när jag har nått min slutmålvikt så har jag gått ner 70ish kilo (138 till 65) och jag har släktingar som inte har träffat mej sedan innan England och en sådan viktnedgång går liksom inte obemärkt förbi. Så nu kan jag förhoppningsvis helt fokusera på mitt välmående och min hälsa utan att oroa mej för vad andra kan komma att tycka och tänka, för den här inre resan kommer liksom att ta all min energi och nästan all tid ändå, utan att behöva argumentera för förändringar jag gör i min kost och vardag. Nu tror jag i och för sej inte att någon kommer ha hemskt högljudda invändningar eftersom viktnedgång alltid ses som något strongt och positivt i dagens samhälle men nu är jag iallafall på den säkra sidan.

Jag har funderat på hur jag kan skriva om den här resan trots ovanstående nämnda och jag tror att om jag bara skriver om vikt, mat och träning på ett sakligt sätt så lägger jag heller inte in varken positiv eller negativ energi i det och då finns det heller inget att kommentera på. Men vi får se, idag är bara dag ett och jag räknar inte med att nå min målvikt förrän sommaren 2019 och dit är det ett himla långt tag.

adventure, everything else

Don’t be so hard on yourself love

Dagarna bara springer förbi, jag tänker att jag vill skriva men det blir aldrig av. Alla mina dagar är relativt likadana och jag vet inte hur intressant det skulle vara för någon att läsa om hur jag jobbar och sover och äter och sover och går upp till jobbet sen igen. Jag väntar på att något roligt ska hända men det händer aldrig.

I måndags så var jag på intervju nere på Coop i Kungsbacka. Intervjun gick bra men de berättade att tjänsten jag sökt var tillsatt, men det fanns en annan, bättre, tjänst jag kunde söka till istället. Dock känner jag att jag inte alls har erfarenheten för detta så jag kommer inte att bli besviken över att jag inte får positionen. Det kommer alltid finnas nya chanser och under tiden så jobbar jag såklart kvar på jobbet jag har nu, som jag faktiskt gillar väldigt mycket även om det känns att jag bara gnäller över det. Det känns som att jag iallfall har hittat ett yrke där jag trivs bra och kan tänka mej att jobba med flera år. I tisdags, det vill säga igår, ringde min mobil lite innan sex på morgonen och personen i andra änden undrade om jag hade lust att öppna delin i Hemköp vid Linné  och det hade jag absolut så jag klädde på mej snabbare än Stålmannen får på sej sin dräkt och en halvtimme senare började jag ett sjutimmarspass. Vid klockan två slutade jag och jag hade hela dagen framför mej trots att jag ändå jobbat en hel dags pass. Det kändes rätt skumt men ändå bra. Jag åkte hem för att lägga mej och sova (la mej sent i måndags och blev väckt tre timmar tidigare än jag skulle upp så blev ungefär 2,5 timmars sömn) men det gick inte att sova för våra idiotgrannar har bestämt sej för att helrenovera hemma hos sej igen. Dom gör det ungefär varannan månad, hur svårt kan det vara att bestämma sej för hur ett kök och ett badrum ska se ut? Fast det kanske är lika bra att inte kunna ta en powernap på dagen, för att få en normal sömnrutin om nätterna.

Idag så jobbar jag på Ica i Lindome mellan 14-21 och i morgon tidigt tidigt sätter jag mej på ett tåg nio timmar norrut och blir borta hela helgen. En liten getaway är nog precis vad jag behöver just nu. Iskall norrlandsluft rensar tankarna på bästa sätt. Ska ni hitta på någonting kul i helgen?

everything else

7102017

🍁 Dagarna bara flyger förbi och snart har jag varit i Sverige i fyra månader fastän det snarare känns som två veckor. Vad har jag ens gjort under de här månaderna för att förbättra mitt mående? Att skaffa jobb var helt klart det bästa jag har gjort sen juni, både ekonomiskt sett såklart men också psykiskt. Jag är så jäkla mycket bättre än jag tänker att jag inte är och jag motbevisar mej själv rätt ofta om att jag är bra. På mängder med grejer. Om man får lov att säga så i lagom-PK-Sverige.

🍁 Nu i veckan så har jag en inbokad intervju gällande heltidstjänst med huvudansvar för deli-avdelning på en butik här i krokarna. Jag har bara jobbat med chark i tre månader nu men tydligen har jag visat framfötterna såpass bra att jag har blivit efterfrågad att komma på denna specifika intervjun. Jag tycker att det är jättekul och precis lagom med kundkontakt så hade jag rott detta kontraktet i land så hade det varit dröm-läge och perfekt start på 2018, men jag har inte höga förhoppningar då alla andra antagligen har mer erfarenhet. Fast att jag ens blev specifikt tillfrågad för tjänsten höjde mitt självförtroende typ en meter.

🍁 Festen igår var rätt kass och det fick mej att förstå att jag måste sätta mej själv i första rummet. Känns det fel i magen så måste jag inte gå bara för att man förväntas alltid tacka ja till fest. Jag kom hem fullare än jag egentligen tänkte bli, var ledsen och kände mej smått äcklad för att män aldrig kan acceptera att ett nej måste få vara ett nej (även om det inte finns en anledning) och man måste ljuga för att komma ifrån. Jag har ångest för att jag ljög men jag oroade mej så hemskt för vad som kunde hända om jag inte gick därifrån.

🍁 Jag har satt ihop en åtta veckors lång träningsplanering och den är bullet proof så länge jag kommer iväg och gör det jag ska. Två pass vikter och ett pass cardio. Jag har skjutit fram löpningen till våren, mina knän måste få en chans att bli helt bra igen. Jag tänker att det är viktigt att jag går ner lite i vikt först och bygger upp mer muskler.

everything else

Bara dårar rusar in

Jag är påväg till en fest ikväll, fastän jag har jättemycket ångest för att åka och träffa folk. Sminket och kläderna kändes så fel, som om jag försökte vara någon jag inte är, så jag frågade festansvarig om jag fick lov att komma ändå även om jag dök upp osminkad och i mysiga vardagskläder, att jag hade fixat mej klart men det gick inte att komma utanför dörren. Så nu är jag påväg ändå. Det känns som en personlig liten vinst mot ångesten. ❤️

everything else, fitness

Har du några goda råd innan klockan byter år?

Äntligen är det fredag! Jag är helt schemafri idag och ligger faktiskt fortfarande i sängen fastän klockan är en bit efter elva. Jag var rastlöst i natt och målade om sovrummet och kom inte i säng förrän jättesent, så det känns okej. Om en stund ska jag gå upp och göra mej en kryddig chailatte, med alla magproblemen recently så undviker jag kaffe ett tag och till det så blir det nog en omelett eller varför inte en tidig lunch? Magen får avgöra sedan helt enkelt. Jag önskar att jag inte tänkte på mat så ofta som jag gör haha!

Senare idag ska jag iväg till gymmet och köra ett uppstartningspass – det vill säga köra 12 reps 3 sets (12×3) på alla maskinerna och se vilka vikter jag har på diverse moment och ha det som en startpunkt för att se hur jag successivt blir starkare under hösten. Eller jag hoppas att jag kommer bli det iallafall, jag har planerat att köra ett cardio- och två vikt-pass i veckan nu framöver. Jag är pepp på att aktivt förändra vardagen men det känns psykiskt jobbigt också för det känns som att jag inte kommer klara det, att jag är för värdelös för att kunna bygga mej ett normalt friskt liv osv. Typ “WHY TRY WHEN U KNOW U GONNA FAIL ANYWAYS” men jag antar att det är där antideppen kommer att kicka in när den väl börjar fungera. Eller iallafall att jag lär mej att hantera att må såhär och kan fungera som en relativt normal människa då ändå. :))

Jag vet inte hur mycket blogg det kommer bli framöver för det känns inte som att jag har något vettigt att skriva, i början på varje vecka kommer det bli en viktuppdatering och småtankar från föregående vecka men annars så känns det inte som att jag har något att dela med mej av som någon annan is dying to know. De enda som läser min blogg ändå numera är typ Shark och min moder så det gör ingen större skillnad egentligen. Hejdå mvh superoptimisten. 

everything else

Oktober och jag håller din hand för hårt

Åh, nu har det hunnit bli oktober ännu en gång. Vid den här tiden förra året satt jag på en bar i London och drack gratis drinkar i väntan på taxin som skulle köra mej ut till mitt nya hem i Bulford. Tänk vad tiden går fort och hur mycket som kan ändras på ett år. Men nu är det en ny höst och jag behöver fokusera på nuet istället för vad som är bakåt i tiden. Sådant som redan har hänt kan man inte ändra på och det är fullständigt onödigt att ångra någonting, lägga negativ energi på saker när man kan fokusera på det positiva.

Dom senaste veckorna har varit alldeles för intensiva för att jag ska orka med någonting alls egentligen. All min vakna tid har spenderats antingen på Sahlgrenska universitetssjukhus eller på jobbet och mitt liv har mer eller mindre varit lagt på paus. Jag vill inte gå in så jättemycket på vad som har hänt i detaljer, men jag blev gravid och fick samtidigt stora cystor på äggstockarna som spräckte och läckte blod i buken och jag fick en infektion i livmodern och allting var bara kaos i en månads tid, jag hade besök inbokat på sjukhuset tre dagar i veckan och jobbade resterande fyra. Inte en enda ledig dag på en månad gjorde inte måendet sådär jättegott kan jag lova. Jag är rätt förstörd överlag, både psykiskt och fysiskt. Ledsen för att jag inte fick lov att behålla barnet och ledsen för att en abort gör så ont.

Nu är jag iallafall på fötter igen, icke-gravid och redo att må bra. Jag har fortfarande grova smärtor och går mer eller mindre dygnet runt på smärtstillande tabletter men jobbet är enklare eftersom jag hinner vila upp mej mellan passen, det är alltid minst 10 timmar mellan att jag slutar ett pass och börjar nästa. Jag har börjat med ångestdämpande igen, att förlora ännu ett barn gjorde ondare i hjärtat än jag trodde att det skulle göra. Någonting man inte har haft kan man omöjligt sakna egentligen men det känns tomt på ett sätt som jag inte kan förklara. I en månads tid planerade jag för arton år framöver och visste att jag skulle bli mamma. Det är inte enda anledningen till att jag mår kasst såklart men det liksom triggade igång sådant jag har trängt undan de senaste två åren och nu kom allting på en gång istället, pang bom liksom. 20 milligram Fluoxetine knaprar jag numera och förhoppningsvis behöver jag inte öka den dosen eller lägga till Buspiron igen som förra gången jag åt ångestdämpande. Jag har gått upp lite i vikt för medan jag var gravid så släppte jag bantningen och åt normalt och är tillbaka uppe på 112,5 kilo men det är det minsta av mina problem känns det som nu. Jag har köpt gymkort och jag har smått börjat gymma igen, i förra veckan var jag där tre gånger, jag var där igår efter jobbet och jag tänkte promenera ner dit idag igen så fort det har slutat spöregna.  Jag har ingen direkt plan med gymmet nu i början, huvudsaken är att jag tar mej upp ur sängen och ut genom ytterdörren iallafall en gång om dagen.

Annars händer inte så mycket i mitt liv, jag försöker mest överleva. Och så har jag fått mängder av presenter och krya-på-dej-kort på posten, jag har skrivit tackbrev till allihopa och postat iväg. Det är väl ungefär det enda sociala jag har gjort och kommer att göra ett tag framöver. Jag vet att det kommer att bli bättre igen någon gång, frågan är bara när. Jag är så dålig på att berätta saker som gör ont och sånt som känns och det blir mest att jag stänger det inom mej. Jag skriver inte mer i bloggen än vad mina vänner vet om fast ändå har det blivit mer ord i det här inlägget än vad jag har berättat om hur jag känt mej den senaste månaden. Det är skönt att skriva av sej även om det antagligen inte är vettigt för någon, allra minst mej själv.